Alla Arbetsdomstolens refererade avgöranden med Gertrud Forkman som sekreterare / rättssekreterare sedan 1993 ( 24 st. )
Aktiv som sekreterare / rättssekreterare 1993–1996 (sedan 1993)
Visa!( Klicka här )
[ Illojalitet | Månadsregeln | Omplaceringsskyldighet | Uppsägning från arbetsgivarens sida ]
Sammanfattning :
Sedan en tjänsteman i sin tjänst i Sverige fått i uppdrag att se till att ett översättningsarbete blev gjort har han på sin fritid själv utfört översättningen samt därefter fakturerat arbetsgivaren för arbetet med en faktura, som utfärdats under en av honom påhittad firma och på hans initiativ undertecknats av en annan person, så att fakturan gav sken av att arbetet utförts av en person eller ett företag i Österrike. Han har därefter låtit den person som undertecknat fakturan sända denna från Österrike till arbetsgivaren. Betalningen skulle enligt fakturan ske till den förmenta fakturautfärdaren i Österrike, men tjänstemannens avsikt var att betalningen slutligt skulle komma honom själv till godo. Enligt tjänstemannen var syftet med förfarandet att han skulle undgå skatt på den fakturerade ersättningen. Förfarandet uppdagades och fakturan blev därför inte betald av arbetsgivaren, men det förelåg en betydande risk för att den skulle ha blivit betald i enlighet med sitt innehåll. – Arbetsdomstolen finner med hänsyn till omständigheterna att tjänstemannens förfarande inneburit en sådan illojalitet mot arbetsgivaren och varit ägnat att i så hög grad rubba det förtroende som arbetsgivaren måste kunna hysa för tjänstemannen som anställd, att arbetsgivaren haft saklig grund för att säga upp tjänstemannen från hans anställning. Det har inte ansetts skäligen kunnat krävas att arbetsgivaren skulle söka omplacera tjänstemannen. Ett påstående att arbetsgivaren försuttit månadsfristen enligt 7 § tredje stycket anställningsskyddslagen har befunnits ogrundat.
» Läs hela rättsfallet AD 1993 nr 228
Lagrum : 7 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
Parter ( Privata sektorn ) : Sveriges Civilingenjörsförbund & Sveriges Verkstadsförening & Tour & Andersson Aktiebolag
Ledamöter i Stora Nygatan 2 A–BBox 2018SE‑103 11Stockholmkansliet@arbetsdomstolen.seArbetsdomstolen : Ove Sköllerholm, Ulla Erlandsson, Inga Britt Lagerlöf, Mats Holmgren (direktör i Svenska Arbetsgivareföreningen; tillfällig ersättare), Anders Hagman, Alf Karlsson och Solveig Paulsson. Enhälligt.
Sekreterare : Gertrud Forkman
[ Avstående av företrädesrätt | Avtalslagen | Jämkning av avtal | Kollektivavtal ]
Sammanfattning :
Den 1 september 1988 överlät SSAB Svenskt Stål AB dotterbolaget SSAB Profiler AB (Profilbolaget) med verksamhet i Borlänge och Luleå till Ovako Steel AB. I samband därmed träffades mellan bolaget i SSAB-koncernen och där företrädda arbetstagarorganisationer kollektiva överenskommelser om villkor som skulle gälla för de arbetstagare som vid överlåtelsen övergick från moderbolagsanställningar hos SSAB Svenskt Stål AB till anställningar inom Ovako-koncernen, nämligen hos det överlåtna Profilbolaget. I överenskommelserna intogs bl.a. bestämmelser om en återanställningsgaranti eller återanställningsrätt (här kallade återanställningsgarantin eller återanställningsgarantierna) under en tid av fyra år för de arbetstagare som sålunda lämnade sina anställningar inom SSAB-koncernen. – År 1990 beslöt Ovako-koncernen att flytta Profilbolagets verksamhet i Borlänge till Luleå. Flyttningen var genomförd i juni 1991. Sedan Profilbolaget därefter på grund av ekonomiska problem ställts inför nedläggningshot avyttrade Ovako-koncernen i början av år 1992 Profilbolaget och hela dess verksamhet för rekonstruktion. Med anledning av dessa händelser påfordrade först arbetstagare hos Profilbolaget i Borlänge och senare även arbetstagare hos bolaget i Luleå återanställning hos SSAB med åberopande av återanställningsgarantierna. Deras rätt till återanställning bestreds från SSAB:s sida under påstående bl.a. att återanställningsgarantierna inte avsåg situationer av arbetsbrist hos Profilbolaget och dessutom förutsatte att det finns lediga befattningar hos SSAB. – I tvister om tolkning av återanställningsgarantierna i två av de kollektiva överenskommelserna finner arbetsdomstolen att SSAB genom återanställningsgarantierna får anses ha åtagit sig en förpliktelse att återanställa sådana arbetstagare, som vid överlåtelsen av Profilbolaget övergick från anställningar hos SSAB till anställningar hos Profilbolaget och som därmed omfattas av garantierna, även för fall av arbetsbrist hos Profilbolaget och oavsett huruvida det hos SSAB finns lediga befattningar eller inte. – En invändning från SSAB:s sida om att återanställningsgarantierna med denna innebörd skulle vara att anse som stridande mot anställningsskyddslagen – därför att följden av garantierna skulle kunna bli att SSAB efter en återanställning av ifrågavarande arbetstagare nödgas vidta uppsägningar på grund av arbetsbrist, varvid de återanställda i kraft av lång tidigare anställningstid hos SSAB skulle vid bestämmande av turordning för sådana uppsägningar i många fall slå ut andra arbetstagare hos SSAB – har inte godtagits. – Inte heller har godtagits en invändning från SSAB:s sida om att återanställningsgarantierna, tolkade i enlighet med det tidigare anförda, skulle utgöra ett med hänsyn såväl till sitt innehåll som till efter överenskommelsen inträffade förhållanden oskäligt avtalsvillkor och därför skall lämnas utan avseende med stöd av den förmögenhetsrättsliga generalklausulen i 36 § avtalslagen. – Beträffande en av de aktuella arbetstagarna fråga huruvida denne skall anses ha avstått från eller förverkat sin rätt enligt återanställningsgarantin genom att han, efter det att han begärt återanställning hos SSAB, tagit anställning hos en annan arbetsgivare. – Genom domen förpliktas vissa bolag tillhörande SSAB-koncernen dels att omedelbart anställa de arbetstagare för vilka yrkande därom framställts (i Borlänge tre tjänstemän och i Luleå 206 arbetare och tjänstemän), dels att till arbetstagare för vilka yrkande därom framställts utge ekonomiskt skadestånd (i Borlänge fyra tjänstemän och i Luleå 206 arbetare och tjänstemän), dels att såväl till arbetstagare (i Borlänge fem tjänstemän och i Luleå 514 arbetare och tjänstemän) som till fackliga organisationer vilka på arbetstagarsidan är parter i de omtvistade kollektiva överenskommelserna utge allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott. Yrkandet om allmänt skadestånd till en av de nämnda fackliga organisationerna avslås dock. Med hänsyn till omständigheterna bestäms storleken av de allmänna skadestånden till betydligt lägre belopp än som yrkats.
» Läs hela rättsfallet AD 1993 nr 131
Lagrum : 7 § lagen (1982:80) om anställningsskydd | 36 § avtalslagen (1915:218)
Parter ( Privata sektorn ) : Plannja Aktiebolag & SSAB Tunnplåt Aktiebolag & Stål- & Metallförbundet & Stålpartner Aktiebolag & Svenska Industritjänstemannaförbundets tjänstemannaklubb vid SSAB Tunnplåt Aktiebolag & Svenska Metallindustriarbetareförbundets verkstadsklubb vid SSAB Tunnplåt Aktiebolag & Sveriges Arbetsledareförbunds arbetsledarklubb vid SSAB Tunnplåt Aktiebolag
Ledamöter i Stora Nygatan 2 A–BBox 2018SE‑103 11Stockholmkansliet@arbetsdomstolen.seArbetsdomstolen : Ove Sköllerholm, Kjerstin Nordborg, Olle Gunnarsson (f.d. överdirektören i Arbetsmarknadsstyrelsen; tillfällig ersättare), Ulf E. Nilsson (skiljaktig), Christian Tydén, Nils Gunnarsson (förre enhetschefen i Landsorganisationen; tillfällig ersättare) och Nils Thulén (förre förbundsdirektören i Försvarets Civila Tjänstemannaförbund; tillfällig ersättare).
Sekreterare : Gertrud Forkman
Leta efter annat ( på Sören Ömans hemsida ) :