AD 1993 nr 85

SACO

S.G. har varit anställd i statlig tjänst i tolv år. Hon har arbetat som företagsekonom, först vid lantbruksnämnden och därefter vid länsstyrelsens lantbruksenhet, sedan nämndens arbetsuppgifter överförts dit den 1 juli 1991. En ekonom vid lantbruksenheten har hand om informationsförmedling och rådgivning till olika yrkesutövare inom jordbruk och trädgårdsnäring och skall därvid se till att de mål som politikerna ställt upp för verksamheten fullföljs. Rådgivningen kan vara enskild men även bestå av kursverksamhet. Rådgivningen sköts inte bara av ekonomer utan även av andra yrkesgrupper. Det finns därför rådgivare inom olika områden t.ex. markanvändning, odling, miljö m.m. När länsstyrelsen började överväga neddragningar vid enheten fanns vid denna tre ekonomer. Dessa tre ekonomer var S.G. L.C. samt N.M. N.M. hade endast en tidsbegränsad anställning. Enheten är formellt indelad i sektioner. Sektionsindelningen saknar dock i praktiken betydelse eftersom jordbruks- och trädgårdsfrågorna går in i varandra. Verksamhetens syfte är att uppnå de samhällsmål politikerna ställer för den och för att uppnå dessa mål används samma styrmedel inom båda näringarna. Ekonomernas uppgift är bl.a. att tillämpa de anvisningar och föreskrifter som ges ut av statliga myndigheter. En stor del av arbetet är förknippad med myndighetsutövning. Syftet med rådgivningen är bl.a. att lära företagarna inom jordbruks- och trädgårdsföretagen att sköta ett företag. Företagarna kan få hjälp med ekonomiska analyser och driftsplaner samt utredningar om förutsättningarna för omläggning av verksamheter. Vidare medverkar ekonomerna vid värderingar. Synen på rådgivning är densamma inom båda näringarna.

S.G. var tjänstledig under tiden augusti 1990 – augusti 1991. Under denna tid tillsattes ingen vikarie för henne. Däremot fick N.M. en tidsbegränsad anställning och placerades på lantbruksenheten tillsammans med L.C. för att handlägga företagsekonomiska uppgifter. N.M. har under S.G:s tjänstledighet handlagt bl.a. ett stort trädgårdsärende samt olika jordbruksärenden. Efter det att S.G. kom tillbaka från sin tjänstledighet, har hon handlagt såväl trädgårdsärenden som andra ärenden. En stor del av hennes arbetsuppgifter har bestått i verksamhetsplanering och förberedelser för anslagsframställan. Detta arbete har varit omfattande och endast berört jordbruksnäringen. Under våren 1992 har S.G. handlagt både jordbruks och trädgårdsärenden. Hon har även utfört omställningskontroller. S.G. har också hållit seminarier i jordbruksfrågor. Hennes arbete har således alltmer inriktats på jordbruksärenden.

Skillnaden mellan företag inom jordbruket och trädgårdsnäringen är inte stor. Ett jordbruksföretag behöver inte bestå av stora arealer med jordbruksmark samt djurhållning. Det kan vara kombinerat med ett trädgårdsföretag. Sålunda kan ett jordbruk ha växtodlingar, djur samt trädgårdsodling i växthus. Detta har medfört att S.G. har kommit att arbeta med båda typer av företag.

S.G. har en agronomexamen som motsvarar en civilekonomexamen. L.C. har en lantmästarexamen. Vid en jämförelse mellan dessa examina får agronomexamen anses ha ett högre värde.

Vid bedömningen av begreppet ”i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter” har arbetsdomstolen i en tidigare dom, AD 1992 nr 90 [ NJ ], förklarat att uttrycket måste ges en vidsträckt tolkning. Det spelar ingen roll hur organisationen är uppbyggd utan det väsentligaste vid bedömningen måste vara det faktiska innehållet i arbetsuppgifterna. SACO gör gällande att S.G. och L.C. haft i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter och att dessa är helt jämförbara när det gäller innehåll och inriktning. De har arbetat mot samma mål och haft samma arbetsmetoder oavsett vilken typ av företag de gett råd till. Att det är olika författningar som styr jordbruksrespektive trädgårdsnäringen har ingen betydelse eftersom de har samma mål. Ekonomerna har också tillgång till experter på olika områden. Till detta kommer att S.G. under ett antal år har arbetat med jordbruksärenden.

SACO anser alltså att turordningskretsen borde varit större. Eftersom L.C:s arbetsuppgifter är i huvudsak jämförbara med S.G:s borde han ha ingått i samma turordningskrets som S.G. Hon har längre anställningstid i statlig tjänst än L.C. Uppsägningen av S.G. strider mot turordningsbestämmelserna. Den skall enligt 8 kap. 3 § LOA förklaras ogiltig. S.G. och SACO är också berättigade till allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott.

Staten

Trädgårdsnäringen och jordbruksnäringen är två från varandra helt skilda näringsgrenar med olika problem vad gäller produktion, teknik och företagsekonomi. Det föreligger även skilda mål och styrningar från statsmakterna när de gäller dessa näringar. Den statliga rådgivningen påverkas av dessa skillnader. Den statliga och den statsfinansierade rådgivningen till dessa näringar har bedrivits på skiftande sätt. Verksamheten bedrevs ursprungligen av lantbruks- och hushållningssällskapen och senare av lantbruksnämnderna. From. den 1 juli 1991, då lantbruksnämnderna upphörde, har denna rådgivning varit en uppgift för länsstyrelserna. Rådgivning förekommer även vid sidan av den statliga rådgivningen. Rådgivning ges av hushållningssällskap men även av inom näringen verksamma organ. Exempel på sådana organ inom jordbruksnäringen är LRF-konsult samt LRF självt. För rådgivning inom trädgårdsnäringen finns ett företag som heter Trädgårdsutveckling AB. Statsmakternas syfte har under senare år varit att överlämna åt privata organ att sköta rådgivningsverksamheten och begränsa de statliga organens verksamhet till sådant som innefattar myndighetsutövning, exempelvis beviljande av statligt ekonomiskt stöd.

Vid varje länsstyrelse finns en lantbruksenhet. Denna enhet har hand om rådgivningen till jordbruksföretagen inom länet. Rådgivning till trädgårdsföretag förekommer däremot inte vid alla länsstyrelser. Landet har i detta avseende i stället indelats i fem distrikt, d.v.s. att rådgivningen sker i detta fall över länsgränserna. Det finns sammanlagt tio rådgivare i landet som har hand om trädgårdsfrågor och av dessa finns fem på Länsstyrelsen i Stockholms län.

Trädgårdsnäringen kännetecknas av att den avser odling av frukt och bär, växter och plantskoleväxter, att odlingen försiggår i växthus och på friland, att det rör sig om små företag som är relativt specialiserade samt att företagen har en ganska stor geografisk spridning. Deras produktion kombineras oftast med försäljning direkt till konsumenter. Produktionsanläggningarna är speciella på det sättet att man intensivt utnyttjar en begränsad odlingsyta. Det ställs stora krav på energibesparingar inom växthusodlingen.

Jordbruket kännetecknas av odling av spannmål, oljeväxter, potatis, foderväxter och energiskog. I jordbruksföretag förekommer även animalieproduktion. Oftast kombineras jordbruk med skogsbruk. Kännetecknande för jordbruket är också den speciella och omfattande maskinella utrustningen för växtproduktion och de särskilt avpassade byggnaderna såsom ladugårdar m.m. I företag med växtodling finns siloanläggningar, torkar och maskinhallar. Till detta kommer att den lagstiftning som finns på respektive område är olika. Exempel på sådana olikheter är att inom jordbruket finns djurskyddslagstiftning. Det är även vanligt att jordbrukare försöker kombinera det traditionella jordbruket med annan verksamhet såsom snöröjning, maskinuthyrning etc.

Sammantaget anser staten att trädgårdsnäringen och jordbruksnäringen är två helt skilda näringsgrenar. Det är därför självklart att den företagsekonomisk rådgivningen måste bygga på de speciella förutsättningar som respektive näringsgren har. Gemensamt är givetvis är det är fråga om att ge företagsekonomisk rådgivning men det krävs även att rådgivaren har goda kunskaper om och erfarenhet av produktionsvillkoren i näringen i fråga. Arbetsuppgifterna för en ekonom vid jordbrukssektionen och en ekonom vid trädgårdssektionen är varken till sin beskaffenhet eller inriktning desamma eller ens i stort desamma. Detta har medfört att varken den företagsekonomiska eller produktionstekniska rådgivning integrerats i något gemensamt arbetsområde utan är åtskilda både organisatoriskt och faktiskt.

S.G:s arbetsuppgifter består i ekonomisk rådgivning åt trädgårdsföretag. Hon handlägger företrädesvis lånegaranti- och energisparbidragsärenden för trädgårdsföretag. Vidare ger hon information och rådgivning. Hon ger utbildning i företagsledning och företagsekonomiska frågor till trädgårdsföretag. S.G. har inte lämnat rådgivning i jordbruksfrågor även om hon lämnat råd till jordbruksföretag i trädgårdsfrågor.

L.C:s arbetsuppgifter består i att upprätta driftsplaner och företagsanalyser rörande lantbruksföretag, jordbruk och skogsbruk, att handlägga frågor om statliga stöd, startstöd och glesbygdsstöd, att värdera fysiska skador och beräkna intrångsersättningar, att upprätta driftsplaner vid avvecklingsalternativ, att fastställa intrångsersättning för naturreservat, att upprätta landskapssvårdsavtal, att handlägga arrendefrågor samt att handha en del projekt som jordbruksverket har tagit initiativ till, exempelvis ”kvinnor på landet”. Hans arbete omfattar en rad olika ärendetyper och innefattar till stor del myndighetsutövning.

Statens ekonomiska rådgivning kommer framöver att begränsas. Statens engagemang skall begränsas till sådant som innefattar myndighetsutövning och till sådana fall där det finns ett samhällsintresse av att rådgivningen används som ett medel att främja en näringsutveckling. För trädgårdsnäringens del har ansetts att den företagsekonomiska rådgivningen kan bedrivas av intresseorganisationer. Detta har medfört att länsstyrelsen beslutat att denna verksamhet skall upphöra, d.v.s. att den tjänst som S.G. innehar skall försvinna. På grund av den arbetsbristsituation som uppstod hade länsstyrelsen att bestämma en turordningskrets som skulle omfatta arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter.

I fråga om tolkningen av uttrycket ”i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter” vill staten framhålla följande. Genom hänvisning i lagen om offentlig anställning blir anställningsskyddslagens bestämmelser om bl.a. turordningen tillämpliga vid uppsägning på grund av arbetsbrist. Enligt 22 § anställningsskyddslagen skall först turordningskretsens omfattning bestämmas. Huvudregeln är då att samtliga arbetstagare som finns hos arbetsgivaren skall utgöra en turordningskrets. Av paragrafens tredje stycke framgår dock att turordningskretsens omfattning begränsas till driftsenhet och avtalsområde men kan utvidgas till att avse flera driftsenheter på samma ort. Tredje stycket påverkar inte arbetstagarnas placering inom kretsen. Arbetstagarnas placering inom denna bestäms enligt andra stycket i samma paragraf, varvid anställningstiden som huvudregel är avgörande. Bestämmandet av turordningskretsens omfattning rör alltså inte frågan om arbetstagarnas placering inom kretsen. På samma sätt skall först turordningskretsens omfattning och därefter arbetstagarnas placering inom kretsen bestämmas när TurA-S är tillämplig. Det framgår av departementschefens uttalanden i förarbetena till de ändringar i statstjänstemannalagen som innebar att en bestämmelse med samma innehåll som 3 § TurA-S infördes i den lagen (prop. 1974:174 [ pdf ||  ] s. 54). En sådan ordning innebär inte att anställningsskyddslagens grundtanke att skydda dem med lång anställningstid träds för när. Av propositionen framgår också att departementschefen ansåg det mest ändamålsenliga att avgränsa kretsen enbart med hänsyn direkt till de arbetsuppgifter som arbetsbristen avsåg. Detta innebär att det skulle bli en mycket snäv krets, eftersom endast arbetstagare med identiska arbeten skulle ingå i samma krets. Departementschefen tillade dock att ”Den turordningslista som skall ligga till grund för uppsägningsbeslutet bör alltså innefatta tjänstemän med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter, d.v.s. sådan arbetsuppgifter som i stort sett är av jämförbar beskaffenhet och inriktning”. Detta uttalande återfinns i direkt anslutning till vad departementschefen anfört om att turordningskretsen endast skulle avse de arbetsuppgifter bristen avsåg. Detta tyder på att departementschefen velat exakt ange begränsningen, d.v.s. att begreppet i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter varken skulle ges en snäv eller vid tolkning. Gränsdragningen skulle bli diffus om man inte tar fasta på vad departementschefen uttalade. När det gäller att bestämma turordningskretsens omfattning kan man inte som någon hjälpregel hänvisa till arbetstagarnas anställningstid och ålder.

L.C:s arbetsuppgifter är inte i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter med S.G:s. Det har inte gjorts gällande att det finns någon ytterligare arbetstagare vid länsstyrelsen som borde ha ingått i samma turordningskrets som S.G. Länsstyrelsens beslut var riktigt.